Navelskådning

Många personer är nog medvetna om de brister som de besitter, och de flesta lär sig av sina misstag. Dock inte alla. Visst, alla är vi olika, och alla har vi våra egna sätt att se/lösa saker på.
Men när går man över gränsen? När har man gått så pass långt att det är omöjligt att ta sig tillbaka?
Alla borde vi navelskåda oss själva för att kunna hantera saker och ting bättre. Om inte för en själv, så för ens omgivning.
Tyvärr är verkligheten inte lika enkel som den borde vara, och det blir inte alltid som man vill. Men det är fortfarande en sak som jag förundras över, och det är hur en person hela tiden kan förvänta sig av sin omgivning att de alltid ska ställa upp, för att sedan inte alls vara villig att ge någonting tillbaka när någon annan behöver hjälp. Heter det inte att man ska ge och ta??
Nej, vissa borde verkligen ta sig ur den lilla bubbla de verkar leva i, för att se verkligheten för vad den egentligen är. Och framför allt, inse att de själva inte är perfekta!!