En sak som kan få mig att skratta varje gång jag tänker på det, är en av min lillasysters galna uppståg när hon var riktigt liten. Lillflickan kunde knappt gå stadigt och var nyfiken till max. Det hon var mest nyfiken på, och som intresserade henne mest, var innehållet i min garderob. Där hade jag verkligen hela mitt liv; allt från det som skulle gömmas undan min mammas vakande ögon, till smink, nagellack, papper, ja ALLT fanns där.
Så varje dag som jag kom hem från skolan så visste jag alltid vart lilla E befann sig. Man kunde dessutom urskilja spåren efter henne; mattan var helt ihopskrynklad och låg i en hög utanför mitt rum och dörren var helt stängd och det var TYST i huset.
E hade då gått till köket, släpat med sig en av de stora köksstolarna genom heeela hallen, in i mitt rum, stängt dörren för att sedan ställa sig i lugn och ro för att hålla på att gå igenom ALLA mina saker. Då ska man ha i åtanke att hon var riktigt liten och att det måste ha tagit en väldans lång tid för henne att lyckas med att få in stolen i rummet.
Detta beteende var som en ritual för henne och det slog aldrig fel. Jag hittade henne VARJE DAG görandes detta! Jo, jag fick ju mina glasögon målade i rosa nagellack, samt att hon passade på att måla garederobsdörren i fina nagellacksfärger.
Det jag vill komma till är att jag har kommit underfund med att det är jag som är denna nyfikna lilltjej nu. Varje gång jag kommer hem till mamma så är jag tvungen att gå in i hennes rum för att kolla om hon har fått någonting nytt. Hon gillar kläder och mode, så det är lika intressant varje gång. Det finns otaliga halsband, parfymer, smink, örhängen och väskor som jag själv vill ha. Nu sist hittade jag ett par örhängen som jag fick med mig hem. =) Å andra sidan förlorade jag min fina jeanskjol på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar