En inblick i vuxenlivet...

Äntligen har jag fått känna på hur det är att vara vuxen. Med tanke på min ålder på snart 28 år så låter det kanske konstigt för vissa, men så är det faktiskt. Jag anser mig faktiskt inte som vuxen än, då jag inte är gift, har barn eller har ett riktigt jobb. Det är då man blir vuxen, och inte när man pluggar för att uppnå sina mål i livet.
I vart fall så var vår byrå inbjudna till en annan byrå vid Karlaplan och där spenderade vi gårdagskvällen. Jag måste säga att jag är riktigt glad att jag fick följa med och att jag verkligen uppskattade sällskapet. Inte heller skadade det att deras lokaler var fantastiskt fina och lyxiga. Det kändes som att man var en del av arbetslivet och en ibland dem, fastän det inte riktigt är så för tillfället. Men man kan ju få låtsas.
Tyvärr uppskattade inte min kropp gårdagskvällen lika bra idag, då jag var seg som få med världens huvudvärk. Dessutom var jag tvungen att få mens inatt med mensvärk som följd. Ibland är livet oförutsägbart, om man säger så.
Jo, vi har ju fått våra roller inför rättegångsspelen. Jag lyckades bli domare igen. Det är helt sjukt. Men min andra roll var spännande då jag ska spela den tilltalade. Äntligen ska jag få känna på hur det är att vara kriminell. Pricken över i:et är att det är min kära vän Ivana som ska försvara mig. DET ska bli spännande att se om hon lyckas få mig friad.

Aldrig mer lösnaglar!!!

Man brukar ju börja med de goda nyheterna, så även i detta fall. Jag har äntligen skrivit min tentamen och behöver inte skriva någon ny förrän om 12 veckor. 12 veckor, det är ju sååå långt bort! Det är helt underbart!!

Det finns fortfarande inget bättre än när man precis skrivit dit de sista raderna på arket, för att sedan lämna in allt. Den känslan man har när man sedan går nedför trapporna ifrån Värtasalen är nog att jämföra med att gå neför trappan till en underbar bal. Det känns som att hela världen står och väntar på en, och alla är lika glada som en själv. Vi är enade just i denna stund, och det är vi som just har besegrat världen. Äntligen kan man andas ut i frihet, och tyngden över bröstet är tillfälligt borta. För alla vet att den kommer tillbaka. Nästa gång. Som är lååångt borta.

Så till de dåliga nyheterna. Det finns inga ord för detta, så därför tänkte jag lägga in en bild. Men en sak kan jag ju säga, och det är att jag ALDRIG kommer skaffa lösnaglar igen. De är fina ett tag, men sen så blir det enbart katastrof. Men jag har ju lärt mig nått nytt, och det är hur det ser ut under en nagel. Ja, just det, där nageln ska sitta.

Ännu en dag...

Så har man spenderat hela lördagen på Studentpalatset igen, med intensivt pluggande. Ja, det kanske inte var så intensivt som jag hade velat, men ändå. Så länge jag får någonting gjort så ska jag nog vara nöjd. I mitt sinne så sitter jag fortfarande under min korkek och luktar på dessa fantastiska blommorna. Jag undrar bara vart biet är som ska sticka mig, och som ska ge mig min fart åter, så jag kommer därifrån?
Inte var jag ensam på SP idag för den delen heller. Som vanligt vid slutet av terminen så är det fullt. I fredags hade alla platserna varit upptagna redan vid 10 på morgonen! Med tanke på hur många studieplatser det finns där, så kan ni tänka er vad folk det var. Dessutom är det så himla praktiskt när alla dessa människor får för sig att de ska äta lunch och fika, vid exakt samma tidpunkt allihopa. Det kan liknas vid en flock med djur som ska bege sig till samma vattenhål samtidigt, där det är djungelns lag som gäller.
Iallafall så har jag jobbat en del senaste tiden, och ska jobba på tisdag med. Detta gynnar ju inte heller mina studier då jag knappt får någonting gjort. Men det ska bli kul sen när lönen kommer och då jag ska shoppa järnet!
Det ska bli kul att se hur denna tenta går, med tanke på att jag aldrig har pluggat så här lite inför en tenta. Aldrig någonsin. Men: Den dagen, den sorgen.

Tentapluggandets höjdpunkter

Julruschen må vara hemsk för de flesta; det eviga rännandet i affärer där köerna växer sig allt större och större, paniken i folks ögon då de febrilt letar efter de sista julklapparna att köpa, armbågar som körs in i sidan på en av folk som vill ta sig fram. Men det är iallfall ingenting jämfört med dessa hemska tentaperioder. Platser som vanligtvis är lugna och rofyllda blir helt plötsligt belamrade med en massa människor som hittat ut ur sina hål. De blir som galna och får en något förvirrat utseende där paniken riktigt lyser ur deras ögon. De sitter som fastkedjade vid sina platser med näsorna i böckerna för att lära sig så mycket som möjligt på kortast tid.
Vanligtvis är jag en av alla dessa människor, men inte denna gång. Någonting är fel eftersom jag inte känner denna press. Var är min panik?? Jag vill ha den NU! Istället sitter jag här under min korkek och bara luktar på blommorna. För plugga, det kan jag inte.
Det jag önskar mig mest av allt nu är en plats för mig själv, en lugn och skön miljö, utan en massa folk, med bra ljus och absolut tysssssssstnad. MED min panik såklart!

Vilken människohandel!

En av mina kära vänner har lyckats få mig beroende av att köpa människor. Nu är det ju inte så att jag köper riktiga personer, men det känns nästan som det. Självklart handlar det om en applikation som finns på facebook, vart annars kan man hitta sådana dumheter?!
Iallfall så köper jag vänner hit och dit, för att en stund efter bli av med dem. Självklart köper man tillbaka de man verkligen vill ha, och så fortsätter det tills man inte har några pengar kvar. Målet är att man ska få alla sina husdjur, som de så fint kallas på facebook, samlade på ett och samma ställe. Man kan nästan jämföra det med att ha ett eget zoo. Sedan kan man döpa dem till valfritt smeknamn, så som "Pernillas ägodel", "Pernillas slav" osv. Självklart kan man ge dem presenter och även tvinga dem att göra olika saker mot ens andra vänner.
Tro mig, jag har fastnat totalt. Det är verkligen helt sjukt!
Kanske låter det tråkigt i längden, men det känns så himla kul. Desto roligare är det eftersom jag egentligen borde plugga. Allt blir så himla intressant just vid dessa tentaperioder. Städning brukar annars vara en av mina favoriter. ;)
Näe, jag ska nog kolla om mina husdjur finns kvar på mitt zoo. Det vore illa om någon hade kommit och tagit dem ifrån mig. =)

Äntligen igång...

Ända sedan jag var liten har jag gillat att skriva. Till en början var det den parfymluktande dagboken med dess olika färger på bladen som var min stora passion här i livet. Där kunde jag skriva av mig om alla stora händelser som skedde i mitt liv. Ni kan ju tänka er hur pass viktiga saker man skriver om när man är mellan 7-10 år; ångesten och ilskan över att ha blivit placerad bredvid skolans största idiot, paniken över att inte kunna hela multiplikationstabellen utantill, den första kärleken, skolan, vännerna osv.
Sedan blev det även en del diktskrivande under mina svåra stunder. Jag finner det ganska konstigt att man aldrig kunde skriva när man var glad, utan det var endast när livet var som värst som inspirationen flödade.
Det jag vill komma fram till är att jag alltid har älskat att skriva samt att detta har hjälpt mig på något sätt. Min stora dröm är faktiskt att någon gång att ge ut en egen bok. Tro mig, någon gång kommer jag gör det. Frågan är bara; När?
Iallfall så blev jag inspirerad av en vän att börja blogga igen. Innan så var det lite skrivande på en annan sida, men tröttnade lite på den efter ett tag. Så, nu är jag här och tänker dela med mig av de stora händelserna i mitt liv. Man vet ju aldrig, men jag får hoppas att det aldrig mer blir något skrivande om att jag inte kan multiplikationstabellen!